¨Change is (still) inevitable, ….¨,Johanna Field. Del 2

Samtidigt som vi i det förra inlägget beskriver en positiv utveckling på många områden så är klimatfrågan fortfarande olöst. Johan Rockström, internationellt erkänd klimatforskare, säger att den globala temperaturen har ökat med maximalt 1 grad under de senaste 10 000 åren (alltså efter den senaste istiden) och att klimatutvecklingen redan gått så långt att vi är på väg ut ur det stabila klimat som varit förutsättningen för att utveckla dagens samhällen. Få människor skulle våga flyga om risken att krascha var 1,8 procent, d.v.s. att krascha 1 gång per 50:e flygtur, men så stor är faktiskt sannolikheten för en global temperaturhöjning på katastrofala 6 grader enligt Rockström.

Kalle Grill, forskare vid Umeå Universitet, säger att vi redan gjort Parisavtalets mål omöjligt och att han nu sörjer det som kommer att gå förlorat och istället förbereder sig på en ny och annorlunda typ av framtid. Hur kan detta vara möjligt när temperaturökningen hittills bara varit 1 grad? Svaret är att det finns en stor tidsfördröjning mellan orsak och verkan som spelar in i sammanhanget.

Den positiva utvecklingen på områden som t.ex. global hälsa, antal väpnade konflikter, fattigdom, demokratiutveckling och jämlikhet står mot hotet av en miljökatastrof. Till detta kommer en betydande politisk och geopolitisk osäkerhet och turbulens. Ja, situationen i världen kan onekligen beskrivas som mångtydig och svårtolkad. Hur ska man med dessa fakta i botten kunna förutse framtid och utveckling? Är tillväxten verkligen självklar?